Usch... mycke sorg runt omkring i världen just nu och man kan inte hjälpa att bli berörd... inga tårar dock... tills jag för en stund sen läste en artikel i Dagbladet från minnesceremonin i USA då en lite flicka på 12 år hade klivit fram i ceremonin och sagt: Mamma, jag kommer alltid vara din dotter. Du kommer alltid att vara min mamma!

Hon var 2 år när hennes mamma tragiskt dog och DET berör mig till tårar. Har hon ens nått minne av sin mamma?

Om nått skulle hända mig imorgon... vad kommer egentligen Vilda minnas av mig... om låt säga 10 år... kommer hon minnas mig över huvud taget?!

Hädanefter ska jag göra allt för att alla dagar med Vilda ska vara speciella... det behövs inte mycket... lite mer pussar och kramar, mer tålamod, massor med uppmuntran och glada skratt osv... för man vet inte när det kan vara för sent och OM jag nu skulle missta livet allt för tidigt vill jag inte att hon ska minnas mig som den sura gnällkärringen jag oftast känner mig som!

Vilda... DU kommer alltid vara MIN dotter, JAG kommer alltid vara DIN mamma...