Nu på eftermiddan har jag varit lite småledsen... fick veta en enormt tråkig sak idag... Det är nämligen en släkting till mig, som inte står mig så nära nu men som jag är uppväxt med och har bott granne med och under alla år som jag bode hemma hos mamma och pappa, som har råkad ut för det hemskaste man kan få uppleva...

I tisdagsmorse, dvs förra veckan, födde hon och hennes man Jörgen en liten dotter vid namn Anna Livia 2030g och 45 cm lång. Trots hjälp från ett läkarteam på 10 pers och alla tänkbara resurser så lyckades dom inte få henne att orka syresätta sig, inte ens med respirator. Så efter 40 minuters kämpande fick lilla Anna Livia somna in in mamma och pappas famn....... Det är knappt jag kan skriva detta... får som en klump i halsen...

Att man har mage att klaga på tillvaron ibland... när man är så himla lyckligt lottad som vi är...

Nä nu måste jag nog gå och snosa lite på våran älskade lilla tös... även fast hon sover... Kanske sätter mig och tittar lite på henne ett tag... å iakttar henne där hon ligger... å andas så lungt...

Grattis förrästen till alla pappor idag... speciellt Henke... Vääärldens bästa pappa! Vad skulle jag ha tagit mig till utan dig?! *pusspuss* Å såklart MIN älskade pappa... han är helt enkelt bäst... ställer upp i vått och torrt! *lav you*

Å tack kära bror för Birstatrippen idag... Vilda bara ääälskar att umgås med morbror!!!

Byebye...